lutmimotmurfan

Igår var jag i staller tillsammans med min tjejkompisar, vi skulle ut och rida efter att vi vart och köpt morötter till hästarna.
Jag hann precis lämna in morötterna i stallet och gick för att hämta in hästen från hagen.
Jag börjar gå mot stalldörren och sätter foten utanför då det smäller till i huvudet så benen viker sig och jag segnar till marken.
   Smällen var bedövande hård och jag skriker rakt ut i luften svärandes eftersom jag inser vad det är jag har träffats av...
det som träffat mig mitt uppe på gässan är en höbal som väger 3-4 hundra kilo och är i storlek så att den fyller upp en HEL hästtransport!...
   Jag blir livrädd och hinner tänka tusen saker som att nu dör jag och -jaha då va det min tur nu då!?mm mm mm  
jag kryper flämtande in på stallgången och kastar mig blixtstilla där på rygg och börjar veva med ben och armar för att se om det fungerar.
   Stallet fylls av folk och alla är chockade inte minst jag :( Ebba säger direkt att dom måste ringa ambulansen vilket hon gör,jag ligger stilla med hela kroppen och försöker behålla lunget för det hjälper ju inte mig om jag får panik :(
   Ambulansen kommer och dom tar på mig halskrage lägger mig på en orange bår och sänner fast mig med en massa remmar,allt känns overkligt och jag försöker skoja med folk omkring mig för att lätta upp stämningen för mig och alla andra :)
Jag är dock mycket orolig och rädd och förbannad för att jag inte stannade upp två sekunder för det hade räckt! jag är också förbannad för att jag inte får rida för det förstår jag ju på en gång att det inte kommer att hända denna dag... :(
samtidigt är jag ju otoligt chockad och orolig för mig framtida liv!?...
   Då vi kommer till sjukhuset så väntar hela trauma teamet med narkos läkare mm mm mm  det var säkert en 10 pers där som slet i armar ben stälde frågor mitt personnr rablade jag säkert 6 gr denna tiden.
   En satte nål i mitt armveck en tog blodtrycket en kollade hur jag syresatte mig,två klädde av mig det som gick, och de som inte gick att få av klipte dom sönder...
   Jag kom sen snabbt upp på röntken och fick genomgå en skiktröntken från gässan ner till midjan och hela tiden så gjorde nack -kragen ondare än något annat :( efter röntken så fick jag komma tillbaka till akuten igen och där fick jag vänta medans läkaren kollade på resultatet av bilderna.
   Efter en stund så kom han in och såg jätte allvarlig ut då han stegade fram till mig, han satte handen vid kragen och drog upp karborrebandet samtidigt som han då log och sa att jag hade haft en OTROLIG ÄNGLAVAKT!
   Jag bröt då ihop och tänkte direkt att det måste vart min pappa och min kära barndomsvän Jennie som hindrade mig från att dö eller bli rullstolsbunden för resten av livet och tårarna sprutade!
   För hur man än ser på detta så hade jag en OTROLIG TUR att det inte blev värre skador än det blev för jag hade i ärlighetens namn kunnat dö om tex dörren till stallet vart hakad vid väggen och inte gett vika som den gjorde då jag föll mot den av smällen,hade jag stått lite mer åt ett annat håll så hade den förmodligen krossat hela mig... ja hu man ska itne tänka så men det gör man ju sj-klart.  :(
   Man tänker på barnen föräldrar vänner som måste behöva ta tag i allt jobbig om man dör och hu nu har det väl dött tillräckligt med folk i min närhet!
   Nåja nog om detta jag är hemma och mörbultad men jag LEEEVEER!! :)

Se er för noga då ni far fram i världen man vet aldrig när olyckan är framme! :(

Puss o kram Helena

Åååååå jag känner mig lite uppåt för första gången på länge! :)

När jag vaknade i morse så var det alldeles vitt ute!! :)nu hör det ju till saken att jag ÄLSKAR snö och vinter, allt blir ljusare mjukt och härligt :)
Min kära syster ringde och undrade om vi skulle gå ut o gå med hundarna så det kommer vi att göra nu i detta härliga vinter mys! :)
Nu ska jag ringa Inga sen gå och hämta Dojjan så han får komma ut och vältra sig i snön tillsammans med Gizmo! :)



Det blev en paus i skrivandet eftersom jag gick utan att avsluta ;)

Nu är jag hemma och har bara halkat omkull EN gång de va ju bra de! ;) ah ha
Hundarna älskade snön och kastade sig runt i drivorna, det var full fart med andra ord!
När jag kom hem så var jag tvungen att åter igen sätta mig med allt runt pappa... jag ringde Fonus och pratade med fröken C som jag har kontakt med där och hon hade äntligen fått tag i dom ANSVARIGA för att pappa kommit FEL!...

Så nu ska dom köra honom tillbaka dit han skulle vara från början!
Jag blir så förbannad på allt strul runt allt detta,inte nog med att man förlorat honom,nu ska han dessutom vara på vift hela Småland/Östergötland runt!.. :(
Är det inte ironiskt han levde ett hårt stökigt liv och det fortsätter även efter döden... kunde det inte bara fått gå smidigt undrar man ju?...
Trodde nästan att dom tappat bort honom där ett tag... :(

Nej då ska han först forslas först till Eksö och därifrån till Linköpings rättsmedecin för obduktion sen när han ska tillbaka till Småland för att svepas och sen åka HEM.
Nej men då så skickar dom honom till JÖNKÖPING!!.. :( VARFÖR DÅ UNDRAR JAG!?
När ska jag få hem honom då, tänker dom behålla honom eller!?... :(

Idag kom den första raporten från obduktionen och det visade sig att han var helt åderförkalkad mm hmmmm jag har begärt ALLA papper och sånt som rör omständigheterna runt pappas bortgång mm!
Min polis som jag har kontakt med tycker att jag är en aning annorlunda.. han sa att det är inte ofta som anhöriga begär sånt !?
Men vadå är det inte bättre att man får läsa och se hur det har gått till ist för att gå runt och bygga upp en massa fantasibilder om hur det gick till?
Ja jag vet inte men så funkar jag aif, han varnade mig för att det inte är någon trevlig läsning mm och det är väl klart att jag FATTAR det!
Det är ju MIN PAPPA det rör sig om för sjutton!! :(

Men jag känner ändå att det är det enda rätta, nu mer än någonsin när allt bara gå FEL runt honom, jag MÅSTE HA KOLL! Ja så är det bara och då får jag väl vara konstig då, men det är ändå min rätt som anhörig att ta del av detta om jag så önskar så det så!

Nej nog om sorligheter nu jag ska försöka att skriva om något annat än allt sånt här nästa gång, men det är svåååårt för detta är ju mitt liv just nu... :(

Ha det bäst och ta vara på era nära och kära!

puss o kram Helena :)

Nu är jag tillbaka hemma och det känns som om tiden står stilla!... :(
Igår var min kära Moa förbi mig och hjälpte mig att få klart alla saker efter pappa och min kära kusin kom förbi mig.
Det var så mysigt vi fikade pratade gamla minnen och bestämde att idag så ska vi åka til stallet och titta på hennes kuse = Häst :)

För övrigt så har jag massor kvar att göra och jag kan inte förmå mig att lyfta luren ens... :(
Jag skulle behövt kolla upp om pappa kommit till Eksjö och även kontaktat min kära kusin i Småland samt ringa fonus!
Jag kan inte förstå varför det tar emot att göra allt detta, för det MÅSTE ju göras!...

Det är som om all ork tagit slut och att jag inte vet vart jag ska fylla på någon stans,jag känner inte ens för att gå ut och roa mig och då är det ILLA!! :(

Jag ska jobba på alla hjärtans dag den 14 februari på Bistro baren det är en stor privatfest där då,jag får väl se det som en första prövning att komma ut bland folk för det kan jag behöva nu när allt är som det är!
Fan vad jag är less på att känna så här jag är ju annars ALLTID en glad sprallig tjej som ÄLSKAR att vara bland folk och festa och ha kul!

Jag läste Robban och Stefans blogg idag med och såg där att man ska skicka in en ansökan om att få följa med på kryssningen som dom ska anordna i slutet av februari och det är ju sj-klart att man vill åka med på den för då blir det KUL och det behöver Helena! :)
Nej nu ska jag fan ta tag i allt detta så det blir klart...

adressen till deras blogg är :www.anderssonsalin.se
Besök den för den är så bra!

ses sen puss o kram Helena :)

Jaha då sitter man här i Anneber Småland hos kussen och arbetet är avklarat!! :(

Jag vet inte vart jag ska börja men kan ju stara med att när vi kom till min fars lägenhet så fick jag en sådan stor chock att jag inte visste vad jag skulle känna!... :(
Till att börja med så kunde jag inte fatta att min kära pappa hade levt i detta misäär så länge, lägenheten var HELT inrökt och tapeter möbler ja ALLT var gult ! :(
Det hör ju också till saken att min far tydligen ( utan att informera mig ) varit sjuk ganska länge... han hade så sent som i okt- nov drabbats av ett STORT EP anfall =epeleptiskt anfall,i detta anfall så ramlade han på toaletten rakt fram och SKALLADE sin toalett stol så att den sprack!
Jag har inte haft en enda aning om att han var så sjuk som han var och det känns hemskt nu när jag sett hur han har bott och levt...
Det man förstod var att sängen (där han även hittades död ) vart hans liv. och det värker i mitt hjärta när jag tänker på vad han stått ut med :(
Jag fick också  veta av min kusin att han blivit bestulen på pengar och utnyttjad av dom andra hemlösa och utslagna i samhället... :(
Jag gick in i ett bakomliggande rum som skulle vart ett sovrum men dock ej användes som det,när jag kom in där så var det första jag såg en "vit" soffa som inte längra var vit.
Denna hade brunnit i tyget och NÅGON hade fimpat på golvet och mattan var brännmärkt över allt!
Jag bröt direkt ihop när jag förstod att det varit folk där som sovit över och bara skitit i att bete sig och gjort detta! Jag kan också säga att jag ALLTID vart orolig över att pappa skulle brinna inne för man vet ju aldrig om han somnar med cigg i handen då han druckit för mycket :(
Nu visade det  sig att min oro var välbefogad!..men det var tydligen så att det inte bara var honom jag skulle vart orolig över..
Alla tankar är just nu ett enda kaos, jag har som stängt av mig sj för jag har inte tid att känna efter men jag vet att när allt är över så kommer jag att bryta ihop på riktigt det vet jag.
Men just nu känns det som om jag på något sätt står utanför och tittar på medans JAG löser allt det praktiska runt detta!... :(
Jag och mamma gick igenom alla kort papper och minnen i lägenheten det var som en vandring i memorylane jag hittade ett kort på papps INNAN spriten tig över hans liv! Det var ett kort från när han gjorde lumpen och var ganska ung :)
Ni ska veta att min papps var en RIKTIG SNYGGING innan han fick problem med spriten! ;)
Jag ska lägga upp den bilden vid något tillfälle så fort jag får tag i en scaner :)
Jag hittade också hur många bilder på mig själv i alla dess former vissa ganska fina och vissa mindre fina...
Men tillbaka till lägenheten i övrigt så såg det ut som fan rent ut sagt det tog oss två dagar att städa och vi skurade säkert golvet 15 gr :(
Det är ju som så att pappa hade haft hjälp av sociala för att han inte hade klarat sig sj, dom hade gett honom en rulator samt klippt honom och kom äöven med mat till honom varje dag! :)
Men då undrar jag VARFÖR hade dom INTE städat upp och hjälp honom att få det fint när han itne klarade det sj !? :(
Hur hade dom mage att komma in till honom och se detta utan att kräva av sin chef eller iaf försöka städa upp lite ?
Hade dom bara försökt att få tag i mig och berättat om hur det VERKLIGEN stod till med pappa så hade jag KASTAT mig hit till honom och hjälpt honom att röjja upp!!
Nej det gör helt enket så otroligt ont i mig att veta att han slutade sina dagar i denna rent ut sagt äckliga bostad! :( men nu två dagar senare är allt klart iaf!!
Jag ska imorg natt åka tillb till Gotland och börja planera för hemfärden för pappa det har löst sig med pengarna nu som tur är  och jag behöver inte längre bränna papps :)
Kläderna är valda kistan är vald nu ska dom bara göra honom fin på onsd något nästa veska så ska han få åka hem till helgen kanske :)
Jag hade ju tänkt att jag skulle se honom i fredags men så gick det ju inte... polismannen jag har haft kontakt med ringde ocdh sa att pappa va i Linköping på rättsmedecin och skulle först på måndag obduceras :(
så jag får helt enkelt vänt till nästa vecka med att ta adjö av pappa! :(

Nej nu är det melodifestivalen så jag måste rusa men ha de gott så länge

kram Helena

Jaha ja då ska man till Fonus idag då... :( ojojoj vad det är mycket att tänka på nu och på något sätt så känns det ganska skönt med! Jag menar att man får tänka på något annat än att inte pappa finns,för det är ju så nu att man måste ta tag i allt som rör sig runt begravningen mm... Jag har också börjat att planera inför resan till Småland och ALLT som väntar där... Min kära mor och extra pappa har varit så snälla att erbjuda sig att hjälpa till och inte får jag glömma HELA tjocka släkten! Ja för vi är verkligen en TJOCK SLÄKT ;) Jag var på stan igår och fikade med en av alla mina miiiiljoner kusiner haha ja det känns nästan så ibl ;) och det var så skönt att träffa henne och prata hon är så söt :) Det är otroligt skönt att dom finns! ALLA fastrar, deras respektive, kusiner m familjer, samt farbröder och deras respektive ,det gör att man inte känner sig så ensam i allt detta även om det i huvudsak är JAG som måste fixa ALLT... :( Det var som min kusin sa att om man nu ska hitta något "possetivt" i allt detta så är det ju att man får kontakt med släkten och det har hon helt rätt i och det är i sådanna här tillfällen som man märker att dom verkligen finns där! :) Min pappa var mycket för släkten och även min mor är sådann, vi har alltid träffats allehopa när man var liten på somrarna och tältat mm. Jag pappa mamma och syster åkte ofta upp till både småland och stockholm till alla släktingar och dom kom ofta hit till Gotland och jag känner att även om det går 10-20 år utan att man ses/pratar så finns ju grunden där som byggdes upp när man var liten. Nej nu ska jag göra mig klar för att ge mig in i denna röra som måste redas ut... Men jag kommer såklart tillbaka och berättar hur det gick! Ta vara på era nära och kära innan det är försent... :( Kram Helena

När jag vaknade denna morgon visste jag inte att detta skulle bli en av dom tyngsta dagarna i mitt liv... Det hela började med att det knackade på dörren och att min son som hade ledigt från skolan idag sprang för att öppna. Jag bad honom lugna sig för att jag ville öppna dörren,han tittade genom titthålet och blev stel så sa han: -Mamma det är polisen! Jag ryckte till och sa: -sluta dumma dig men tittade även jag i ögat. Han hade helt rätt där ute i trappan stod det 2 st poliser i uniform och jag tänkte genast vad har jag nu gjort då... :( Jag öppnade med förvånad min dörren och tittade på dom som om jag inte riktigt var där... En av polismännen tittade på mig och sa: -Är det du som är Helena samt ALLA mina andra namn! Ja sa jag då sa han att han hade ett mycket tråkigt besked till mig,jag lovar att på den bråkdelen av en sekund som det tog för honom att hämta andan så hann jag tänka tusen saker om vem det var som hade råkat illa ut!? mamma syster barn...(men inte pappa i första hand :( ) När jag hörde min fars namn så blev det bara tomt, dom hade hittat honom död hemma i sin säng i Nässjö på morgonen. Min relation med min "riktiga" pappa har inte alltid vart så lätt... Att leva med en pappa som drack en aning för mycket är inte en dans på rosor! Jag sa senast för någon vecka sedan då jag sprang på min farbror, att jag bara väntade på att dom skulle höra av sig till mig för att tala om att han dött..( allt verkade så självklart då...) Under de senaste åren hade jag nästan helt stängt av mina tankar på min pappa. Det är aldrig lätt att vara "barn" till en missbrukande förälder eftersom du aldrig riktigt får vara barn.. Hela min uppväxt har gått mycket åt till att vara orolig för hur han har det och se till att han inte gör sig illa eller att något annat händer. Dom gångerna han kom hem och var full så va man tvungen att se till att han kom i säng och om han kom hem blodig så va man tvungen att plåstra om honom... Jag skulle kunna skriva en bibel om allt man var tvungen att göra och hålla koll på när det gällde pappa och hans drickande! Jag minns speciellt en gång i min barndom då han kom hem och hade blivit påkörd utav en bil så ALLA tänder antingen flugit ut eller inte gick att rädda, han var inte speciellt gammal vid denna händelse kanske mellan 30 och 40 år och eftersom hans tänder inte gick att rädda så fick han ju löständer... Jag är ju själv förbi 30 snart 40 och kan inte fatta hur han orkade med detta för det är ju något som GAMLA får! nåja det var bara en av de galna saker som hände när han söp till!.. Då jag sj fick barn så beslutade jag nog omedvetet att jag skulle sluta upp och vara "mamma" åt honom och stängde därför av mina tankar och begravde all min sorg bitterhet och saknad i mig Och nu när jag inte längre kan konfrontera honom så kommer alla tankar upp till ytan,jag känner mig bara elak för att jag inte brydde mig mer om honom på slutet. Ni ska veta att han inte var helt lätt att få tag i då han helt saknade telefon och inte ringde till mig heller under tre låååånga år.och inte har vi träffats på 6 år sen jag var och besökte honom i småland. Så nu när alla dessa känslor kommer bubblande upp till ytan alla tankar på hur han har haft det så börjar det dåliga samvetet spöka rejält!.. Kunde jag ha gjort något annorlunda? var det min uppgift att faktiskt höra av mig för han hadde ju problem!... Hur har han haft det i alla dessa år? har han suttit där sj i sin lägenhet utan något sällskap eller vänner ? Har jag rätt att vara besviken på pappa för att han aldrig brytt sig eller snarare visat att han bryr sig,och är besvikelsen över att han inte ens ringde när man fyllde år eller skickade kort varken till mig eller barna okej? Jonatan min yngsta son som är snart 8 år har han ju faktiskt aldrig träffat och min äldsta kille Tim har han träffat en enda gång då han var 4 år (idag är han 12) Det blir svårare och svårare att knyta ihop denna säck eftersom det är så många tankar som snurrar i huvudet. Men det jag ville säga var att det inte var så lätt som jag hade trott att få detta besked. Jag trodde jag hade vant mig vid tanken på att han skulle lämna oss tidigt pga det liv han lever eller rättare sagt levde. Jag har nu en LÅNG VÄG att gå eftersom jag är enda barnet och nu måste se till att få allt klart där borta i småland, för sen så ska pappa få komma hem till Gotland igen!För var det något som pappa ville så var det att komma hem igen och han sa ofta det att han ville ligga i Hejdeby vid farmor o farfar. Så nu lilla pappa så ska du får komma hem om jag så ska hyra en lastbil och köra dig själv över med båten! Det är det minsta som jag kan göra för dig, jag saknar och älskar dig så mycket trotts allt som varit så var du iaf min pappa! Jag kan höra din röst i mitt huvud när du säger: -du är min ögonsten du Helena. För det visste jag att jag var, du kunde inte hjälpa att du var sjuk :( Min pappa Bertil blev endast 63 år gammal och dog ensam i sin lägenhet i småland Tänk på det alla ni som har barn och vet med er att ni har alkohol problem. Visst kan man festa när man är ledig och så men börjar det bli allt för ofta och att man inte kan klara sig utan att ta den supen eller tillome sitter ensam hemma och dricker så har man ALLVARLIGA problem... Barnen SER MER ÄN NI TROR!!och mår därefter... (även i vuxen ålder! )